Om oss

Hedda Degerman

Kajza Degerman

Malin Degerman
Hej Hopp!

Hedda heter jag, och jag är den äldsta delägaren i gården, och därmed även äldst i syskonskaran. I dagsläget är det nog jag som är den
mest aktiva kaninhopparen i familjen.

Mitt "kaninarkiv" är ganska stort, många kaniner har kommit och gått i mitt liv, Men i dagsläget har jag en så pass stabil grund att jag känner mig rätt nöjd.
Min favoritklass att hoppa är medelsvår, eftersom det är där kaninerna börjar prestera, men jag tycker inte om att hoppa Svår, för det känns som en evighetsklass som man aldrig kommer ur.

Som människa är jag känslig och lite vek, även lite sluten i "fel" sällskap. Men de som känner mig vet att öppnar jag munnen tar det aldrig slut. Jag har mycket, och stundtals jävligt sjuk, humor, och tycker om spex och sånt.
Jag är snart 23 år gammal och jobbar deltid som personlig assistent, samt att jag är ridinstruktör på Bodens Ridklubb. Från Gymnasiet har jag en medelmåttig musikutbildning i bagaget som jag nog aldrig riktigt kommer att ha användning för.

Tja, förutom Hästar och kaniner, jobb och allt sånt där så vet jag inte vad mer jag ska skriva. Min mail står alltid öppen för frågor: hedda_d@hotmail.com


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Hej!

Jag heter Kajza Degerman, 22 år gammal.
Mitt största intresse är mina djur, och de har en stor del i allt jag gör.
För tillfället har jag 8 kaniner, som jag tävlar mer eller mindre aktivt med. Utöver kaninerna och kaninhoppningen har jag även en delfoderhäst. Han heter Gibson och är en renrasig Tinker. Det är honom som jag sitter på på bilden. Vi tävlar i hoppning tillsammans, och det är verkligen roligt. På sikt har jag även tänkt starta honom i lättare dressyrklasser, men det blir först under våren 2009.
Utöver det jag själv rider och tränar/tävlar så är jag också idéell instruktör vid Bodens Ridklubb. Har 2 ponnygrupper som jag trivs jättebra med, plus att jag och Hedda tillsammans håller i klubbens relativt nystartade projekt, Ridlekis!
 
Jag jobbar som personlig assistent till en liten kille på 11 år. Det är en mycket rolig uppgift, det händer saker hela tiden. År 2006 fick han en egen kanin av oss, och han är med och tävlar då och då, och tycker att det är jättekul!
 
Vi ses ute på tävlingsbanorna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




 

Malin född -86, det är jag. Jag vill gärna kalla mig djurvän och hoppas att det är sån jag är i omgivningens ögon likaså. Jag är född och uppvuxen i Sävast utanför Boden, och de senaste åren har jag bott deltid i Piteå där jag pluggar musik på Framnäs Folkhögskola. Sedan 10 års ålder spelar jag fiol, och min framtidsvision är att utbilda mig till pedagog på Fiol och Musiklära. Vid sidan av mina studier så jobbar jag deltid som personlig assistent, ett arbete som jag trivs mycket bra med men inte tänker mig kunna göra på heltid och i flera år framöver.

Lika mina systrar så har även jag ett gediget hästintresse, jag har en underbart busig och härlig D-ponnykille vid namn Gromit. Han är 10 år gammal och för mig ett väldigt speciellt kapitel i mitt liv. Han har ett handikapp i form av en skada på ögonen och är därför triangelmärkt, men det går bra ändå. Han är en mycket trevlig kompis, och vi jobbar dressyr även om vi faktiskt skuttar någon gång per år också. På min fritid jobbar jag ideellt som ridinstruktör där jag undervisar vuxenryttare vid Bodens Ridklubb. Jag tävlar och tränar både hoppning och dressyr med två ridskolehästar, Chamonix(dressyr) och Meliza(Hoppning). Jag har också haft fördelen att träna för en hel del duktiga tränare under mina år som ryttare, bla Bo Jenå, Daniel Forsback och Jane Johansson.

 Kaninhoppning för mig började i Västerbottens kaninhoppare, på en tävling de hade i Luleå på våren 2000. Därefter blev steget naturligare att gå med i Norrbottens Kaninhoppare när de bildades runt årsskiftet 2001, där jag nu sitter som vice Ordförande och har suttit med i styrelsen under ett par år. Våren 2006 hoppade jag på tåget med näsan pekande mot Kalmar och en domarutbildning, och anlände hem med licensen i hand.
Min första riktiga hoppkanin fick jag i present när jag fyllde 17 år, det var dvärgväduren Junior. Junior har alltid varit min största glädje här i livet, han var den första kanin jag tävlade Elit med och också den första kaninen jag åkte på SM med. Junior somnade in på djurkliniken i Boden den 12/12 2007, då han hade en stor cancertumör som växte på strupen. Vila i Frid min älskade vän.
Efter Juniors bortgång la jag hoppningen på hyllan och koncentrerade mig på Gromit, hästarna och studierna. Juni 2008 var jag tillbaka, efter en välbehövlig paus, och nu kan jag kalla mig Aktiv Kaninhoppare igen!
Kaninerna är bland det bästa jag har, de är trofasta vänner som aldrig sviker. Jag kan inte säga att jag har några stora mål, såsom att vinna SM eller liknande, det har jag inte nerver för helt enkelt. Jag tävlar för att det är kul och går ut på banan med den ambitionen att prestera och förbättra.

I mars 2008 utökades familjen Degerman i Sävast med den lilla Bishon Havanaise-valpen Lia (Schandarms Tummelisa), en outtömlig glädjekälla och en underbar liten tjej. Tidigare hade vi lånehunden Chicko(Tibetansk Spaniel), som bodde här några månader/år, en alltid lika välkommen gäst som alla älskade. Chicko blev 13 år gammal innan han, efter en tids sjukdom, fick somna in. Hålet efter chicko kan ingen fylla, och även om jag älskar Lia minst lika mycket, så kommer jag aldrig att glömma Chicko. Min Älskling, min vän och mitt allt.